Denna vecka ska ni få avsluta arbetet med Tove Janssons "Det osynliga barnet". Det ska ni göra genom att färdigställa den skrivuppgiften som ni fick i er basgrupp. När ni är färdiga så kan ni klistra in texten i kommentarsfältet nedan. Då får även de andra grupperna möjlighet att ta del av den texttyp som ni har arbetat med.
De olika textyper ni skulle använda er av var följande:
- Ninni skriver 20 år senare ett brev till tanten och berättar om sitt liv och hur det kändes att bli behandlad med ironi
- Skriv en krönika med rubriken "Det osynliga barnet i dagens samhälle"
- Skriv en debattartikel med rubriken "Sluta behandla barn osynligt"
Om ni blir klara i era basgrupper så kan ni skriva en insändare som ni inleder med "Barn behandlas osynligt ..."
/Ulrika
Hej tanten!
SvaraRaderaJag vill bara tacka dig nu efter 20 år. Om du inte hade hackat på mig och behandlat mig med ironi så hade jag aldrig utvecklats till den personen som jag är idag. Tack vare dig vet jag nu att man inte kan behandla personer som man vill, utan man måste tänka på deras känslor.
Jag har otroligt bra kontakt med Munin familjen och jag hälsar ofta på dom. Idag jobbar jag med välgörenhet och barns känslor. Jag lär och hjälper dom som blivit osynliga eller dom som fått dåligt självförtroende på grund av ironi eller mobbning.
I dag är jag lyckligt gift och har sju barn. Vi bor i en stor villa ute på landet. Jag har uppfostrat mina barn i motsatsen till hur du uppfostrade mig. Alltså med kärlek och med vänlighet, så att dom förstår att man ska behandla personer som man möter med en trevlig attityd.
Mvh Ninni, 21/10-1982
Av: Basgrupp 2
Det osynliga barnet i dagens samhälle
SvaraRaderaTove Jansson skriver i sin bok “Det osynliga barnet” att personen i boken blir behandlad med ironi, till sist blir personen helt osynlig.
I dagens samhälle så finns det osynliga barn, inte fysiskt men psykiskt. En person som är osynlig i dagens samhälle blir oftast ignorerade, folk lyssnar inte på de och kanske helt enkelt inte lägger märke till de. Att alla får säga sina åsikter är ju väldigt viktigt, ingen ska behöva känna att det kommer en massa konsekvenser för att man tycker det man tycker. Det är ju väldigt dåligt att behandla människor på det sättet. Vissa människor vill ju vara för sig själv, men det ska ändå inte betyda att de ska sjunka i värde i andras ögon. Alla som sitter ensamma kanske inte vill vara själv, det är kanske bara det att de inte vågar gå fram och prata med någon. Man ska inte dra förhastade slutsatser att de som sitter ensamma vill vara ensamma.
För att ingen ska känna sig osynlig så ska man tänka på hur man behandlar olika personer. Att bara prata med någon en kort stund kan göra någons dag bättre. Om någon sitter ensam så är det ju bra om man går och pratar med den personen. I boken skriver Tove att personen blir osynlig efter att den blir behandlad med ironi en längre tid. Vissa tar ironi som skämt och vissa tar de seriöst, därför ska man vara försiktig med ironi.
Alltså för att sammanfatta så tycker vi att man ska vara försiktig med ironi eftersom att alla uppfattar ironi olika. Vi tycker också att man ska försöka prata med alla och göra alla synliga, alltså inte bara ta för givet att alla som är ensamma vill vara ensamma.
Fanny, Emmelie, Mattias, Kalle, Sebastian och Mattis